Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Nästa är i Augusti föll domen öfver Sören
färj-karl, och lydde på tre års arbete i jern på
Bremer-holm.
Lång tid var det att lida, längre tid att vänta;
så gick äfven den.
Sören kom hem, men fångenskapen och den
hårda behandlingen hade nedbrutit hans helsa, och
innan Marie ett år hade skött honom, buro de honom
till kyrkogården.
Ännu ett långt, långt år måste Marie dragas
med lifvet. Så blef hon plötsligt sjuk och dog. Hon
var under hela sin sjukdom alls icke vid sitt förnufts
bruk, och presten kunde derföre hvarken bedja med
henne eller gifva henne nattvarden.
En solljus sommardag begrofvo de henne vid
Sörens sida, och ut öfver det blanka Sundet och de
korngylne markerna sjöng det fattiga liktåget,
uttröt-tadt af värmen, utan sorg och utan tanke:
Wendt aff tin wredhe HERre Gudh med Nådhe,
Och lät ey länger titt grymma Rijs rådhe,
Gör straffet minder, än som wåra Synder
The förskylt haffua.
Om tu medh wredhe, som wij förtiänt haffua,
Straffet vthbredher, Hoo kan thet fördragha?
Så är förtappat alt thet, som är skapat,
Aff tina plåghor. *
* Then Swenska Psalm-Boken. Upsala 1616. N. 179.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
