Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fideikommiss. Mamma andades naturligtvis inte för
honom ett ord om tillbudet på barnbördshuset och
därmed kunde det ha varit avfört ur vår tillvaro som
hade sina problem ändå.
Men när mamma burit på den hemligheten liksom
på alla andra i en tre fyra år så föll hon för
frestelsen att berätta alltsamman för en bekant tös från
Farup, min pappas gods som mamma numera inte
fick besöka. Eftersom den goda vännen var på
utväg till Amerika, tyckte väl mamma att hon tryggt
kunde bryta den tystnadsplikt som blev henne nästan
odrägligt tung i längden. Hennes öden måste ju ha
suttit som en klump i halsen på henne, innan en
deltagande vän lyssnat till dem och förstått dem.
Mamma gick i graven med den tron att vad hon
då berättade stannade mellan henne och flickan från
Farup. På sistone då hon inför mig bröt sitt livs
långa tystnad berättade hon historien på
barnbördshuset men utan att lägga mer vikt vid den än någon
av de många andra episoderna under det spännande
skedet av hennes liv. Hon sa också att jag var den
första som fick veta den så när som på Bengta
Anders Ols som aldrig kom igen från Amerika. Hon
hade ändå lite samvetskval över det olämpliga
förtroende hon gett Bengta, men jag som nu var i den
ålder då man tröstar sina föräldrar, sa att jag
förstod hur svårt hon haft det och hur naturligt det var
att hon lättade sitt hjärta en gång. Det måste ju ha
varit rent förfärligt för en ung kvinna att ha en så
ryktbar vän att hans namn inte ens fick viskas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
