Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Men skriket i ruinen hade många hört och när
ceremonien var över kom skådelystna i massor for
att söka den som upphävt det.
"Tig eller du blir min död", sade mamma och jag
teg, ty att vara död var allvarligare än jag anat.
Hastigt räddade vi oss ut ur ruinen genom en
bräsch i muren och hukade ner oss under en gran
som släpade sina grenar mot jorden. Folket
genomsnokade ruinen och omgivningen utan att hitta oss
och förklarade därpå att Vita frun på Sporreholm
höjt sin stämma än en gång. Detta står numera i
turistreklamen för Åköping med omnejd som
särskild attraktion. Men folkets mummel: "ho visste
nog att de inte stog rätt till me att han skulle ha
dogi utan barn", det har inte kommit med i
broschyren.
Mamma var alldeles utom sig och hon bad till
Gud: "Gör så att de inte tar ifrån mig min livränta
för den dumma ungens skull."
När vi äntligen vågade oss ut ur vårt gömställe
stötte vi rakt på en herre som satt i gräset och läste
i en bibel för att få en anvisning om sin framtid. Så
långt har jag ett minne, sen måste jag rekonstruera.
Jag förstår att de mycket snabbt gjorde bekantskap,
och att mamma redan första gången hann anförtro
honom sin historia och sitt ensamma hjärta. Kanske
friade han redan då och fick ja. Jämförd med
farbror Johan var han en enkel man, anställd i en
missionsbokhandel någonstans norr ut och med håg
att sköta ett eget företag men utan pengar att börja
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
