Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läsa, min första roman. Jag hade varit så noga att
stoppa in den på sin plats i mammas romanskåp för
varje gång jag smugit mig till att läsa några sidor
då Mina gått till handelsbod eller missionshus och
jag satt hos småpojkarna. Och ändå hade hon
avslöjat mig.
Förklaringen var kanske helt enkelt den att jag
ställt in boken slarvigt eller upp och ner. Mina var
kanske i djupet av sitt hjärta själv så intresserad av
dessa böcker att hon lade märke till den minsta
förflyttning. Att hon misstänkt mig och själv ställt
boken upp och ner för att lägga ut en fälla för mig,
håller jag för möjligt nu. Men då verkade hennes
allvetenhet så starkt på mig att jag inte vågade läsa
ut boken. Därigenom kom den att sysselsätta mina
tankar hela vintern till omväxling med Yttersta
domen. Jag minns än Florence och Patience som
stred om friluftsmannen Kennet med den stålblå
blicken och den beslutsamma hakan. Florence tänkte
jag mig sådan jag hade min mamma från fordom
bevarad på en fotografi: smidig, yppig med ett
utmanande hemlighetsfullt leende. Antagligen hade
även min mamma stundom låtit ana ett smalben
eller barmens rundning och sett till att farbror Johan
trasslade in sina sporrar i hennes släp (detta var det
nät varmed Florence, fast gift, fångade Kennet).
Jag var just på det ställe i boken då Florence gav
sig åt Kennet, när Mina satte stopp för läsningen.
Hade Mina måhända också märkt att jag vikit ett
hundöra på den sidan där det stod i all sin nakenhet:
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
