Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon då bortåt sextio år, ännu i sin krafts dagar med
ögon som kunde gnistra och fingrar som kunde nypa
ända upp i sjunde klass om så behövdes.
— Flickor, ropade hon, idioter! Jag har offrat
allt vad jag äger för att ni skulle få lära vår härliga
svenska historia och känna er som medborgare! Och
så hör ni inte på, sitter och skriver lappar! Kom
fram Agnes Andersen. Titta på mig! Kan du inte
se folk i ögonen? Har du inte ett kristligt hem?
-Jo.
Hon höll min olycksaliga lapp i vädret men på så
vis att mina nyfikna kamrater inte kunde läsa
innehållet.
— Tycker du det här är kristligt ?
— Nej, sade jag, det var okristligt och fult gjort.
Det var det minsta man kunde säga, ty där stod: "Jag
tycker vi ska be att vi får nåd att uthärda med
Angelin!" Men medan jag bekände visste jag att
föreståndarinnan inte skulle örfila mig. Jag såg
precis hur en lustig tanke dök upp i hennes ögon
medan munnen ännu var sträng:
— Och din mamma var inte med då du föddes ?
— Nej, hon var inte det, sade jag, sårad men
envis. K. B. fnittrade till, och nu var det hon som till
min outsägliga häpnad fick örfilen jag skulle haft,
en örfil som givit genljud i årtionden av mitt liv.
— Det angår varken dig eller mig var Agnes
mamma uppehöll sig, sade Justine. Ursäkta oss,
Agnes. Därpå skrev hon fyra ord på lappen, vek ihop
den och gav mig den tillbaka. Visa den inte för
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
