Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand! Men låt det sporra dig att klara dig ändå! Du
begriper väl att nu måste du göra lycka i din roll!
Och nu kan du gå din väg.
Jag gick men endast dröjande, ty jag hade så
gärna velat fråga om allt det här betydde att jag var
släkt med Justine på långt håll förstås, men ändå.
Vid dörren kom jag mig för att fråga och Justine
skred ner mot mig så högtidligt att jag ett ögonblick
inte visste om jag skulle få en örfil eller en kyss.
Det blev en kyss, men så knuffade hon ut mig och sa:
— Sprid inte ut det! Angelin och de andra tisslar
och tasslar nog ändå om att du är min gunstling.
Den stora dagen stod jag i kulissen, böjde undan
det vita krås som föll över min handled, såg på
ådernätet i min hand och tänkte: "hennes blod flyter i
mina ådror". I det ögonblicket ägde en
identifikation rum, de två Agnes blev ett.
Redan min entré lär ha gjort en enorm effekt på
grevinnan Hoheneck som inbjudits av den elaka
Justine och placerats på främsta raden med sin lilla
son Kristian. Agnes Kavles porträtt från galleriet
på Sporreholm trädde livslevande in på scenen,
knäföll inför Guds moder och sade:
— Statt mig bi i det som förestår, tag mitt liv,
men rädda min make, mina barn och mitt land!
Grevinnan Hoheneck tog sig för hjärtat och
viskade till Justine:
—■ Vad vill det här säga? Vem är hon?
— Å, var inte rädd min söta vän, det är bara
Johan Sporres lilla naturliga dotter, Helmuts kusin.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
