Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Justine så var utförandet briljant och din pjäs med,
men den var alldeles för krigisk. Det är ju kvinnorna
som ska avskaffa krigen, och så eggar du upp dina
flickor till riktiga militarister, det är alldeles fel.
Tror inte rektorn att jag har rätt? Kommer inte
krigen att försvinna när kvinnorna får rösträtt?
— I det tusenåriga riket, kanske, mumlade
rektorn, som i likhet med hela länet ansåg
landshövdingskan förryckt. Det visste hon mer än väl, och
när så nu en gång var förhållandet roade det henne
nu som alltid att begagna sig av sin ställning till att
pina sin omgivning.
— Rektorn menar när Branting blivit
statsminister?
— Vi får hoppas att han inte sitter inne när
konungen kallar honom till sitt rådsbord, svarade
rektorn. Detta svar ansågs så mördande kvickt att
det gjorde sin rond på alla godsen i länet och till
och med nådde huvudstaden. Från vilken ort en
diskret varning därpå lär ha nått landshövdingen —
men inte landshövdingskan. Detta blev emellertid
min räddning till en tid, ty K B skämdes så över sin
mor att hon inte vågade uppträda så arrogant som
hon velat.
Detta var Justines sista läsår som föreståndarinna
och hon blev allt mera sentimental ju längre tiden
led. Jag vet det, ty jag var ofta hennes gäst om
söndagseftermiddagarna numera. Första gången jag
såg henne gråta var då det klarnade för henne att
jag var den ungen som skrek och ställde till skandal
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
