Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kära du, sade tant Justine, det är sånt prat
som Ellen Key kan låta lura sig av men inte du som
är en modern flicka. Män har makt över kvinnor
och kvinnor har makt över män, det är ömsom. Men
männen vet att kunskap och pengar är bra att ha i
maktstriden, och därför vill de behålla dem för sig
själva. Det är så enkelt så det bör ett barn begripa.
Detta samtal minns jag därför att det var första
gången som jag behöll min egen mening om en sak,
sedan Justine sagt ifrån att hon tyckte annorlunda.
En svart eftermiddag i november eller så stod jag
och hängde i en av de långa korridorerna i den nya
skolan. Alla kamraterna hade gått, jag var tillsagd
att vänta här på den nya föreståndarinnan som ville
tala med mig. Jag anade oråd, ty jag visste att mina
prestationer under de första månaderna inte varit
något vidare. Då och då hängde jag ut genom
fönstret och såg till min glädje att Rolf ännu gick
utanför och väntade på mig. Ända sedan han flyttade
över i läroverket hade vi varit skilda åt av en isande
likgiltighet som vi bevarade även då vi var på
bjudning hos varandra med föräldrarna. Men den hösten
hade vi som genom en tyst överenskommelse åter
sökt vänskap med varandra. Vi vandrade
tillsammans ut åt vägarna och talade om Strindberg, vi
bjöd varandra på skolfester, Rolf roade mina
småsyskon med att slå volter då jag skulle se efter dem
och lät bli att gå i dansskola därför att jag inte fick
gå för mina föräldrar. Sista gången jag tittade ut
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
