Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Sporres giftermålsplaner hade varit en
viktig släktangelägenhet, eftersom han var det sista
manliga skottet på den stammen, berättade Justine.
När bruden skulle utväljas måste man också vara
säker på att hon var skickad till uppgiften att
fortsätta ätten. Justine Hoheneck var ur många
synpunkter lämplig. Johan och hon tyckte om varandra,
det såg ut som om hon kunde göra en karl av honom.
Men hon red gränsle, hon sköt, hon läste stora
historiska verk och gjorde fynd i Sporreholms arkiv
som till och med en riksarkivarie värdigats utge för
sina egna. Månne hon var riktigt skapt? viskades
det i släktkretsen.
Justine var besluten att binda mig med den
kunskap hon skulle anförtro mig. Hon beskrev hur
greven och grevinnan Sporre kommit en vinterdag
till Hohenecks på Sjösta, åkande efter sina vackra
fuxar i stora släden med handskjutna älgfällar,
handknutet slädnät och kusk i vargpäls. Det blev
stort ståhej med kaffe och supé, Justine var lyckligt
övertygad om att nu skulle morbror Sporre fria till
henne för sin son. Hon tyckte nog att Johan hade
kunnat sätta igenom att han fick följa med på
färden, men han var väl för feg förstås. Inte ens en
hälsning från honom framfördes, och hon fick sitta i
timmar och sy på en langett medan mamma och
mostern pratade om allt möjligt utom om det de
tänkte på. Efter supén försvann herrarna in på
pappa Hohenecks kontor. Morbror Sporre stärkte
sig med het rom och kom sen fram med sitt förslag
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
