Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känsla av ovärdighet, om inte Sigrid Menander med
sin fina hörsel uppfattat även den mest undertryckta
och nedpressade gråt om natten.
Min vettskrämda kamrat rusade i väg då hon blev
tillfrågad om vad som var på tok, men jag
övervann mig och talte om för Sigrid vad det var. Och
jag glömmer aldrig till min död den känsla av
obeskrivlig lättnad jag erfor när hon strök mig över
håret och sade att det var synd om oss barn som
levde i en epok då själva tidsandan icke mera stödde
tron utan försvårade den.
Ack vad jag kände mig tacksam!
Innan jag rusade i väg efter Saga för att säga
henne att ingenting var vårt fel, avgav jag på
stående fot ett spontant löfte att bli en kristen och leva
för andra, men nu av kärlek och inte för att det var
enda utvägen. Från den dagen till
nattvardsläsningens slut tillbringade jag varje ledig minut vid
prostinnans sida, antingen hon låg i trädgårdslanden
eller hon kokade sylt eller tog ut psalmmelodier vid
orgeln tillsammans med sin man.
Jag hade fått ett nytt ideal som förenade bildning
med moderlighet och huslighet med fromhet. Detta
var något nytt, ty hittills hade det varit lika
omöjligt att förena dessa egenskaper som att slå ihop
mamma, Justine och jungfru Mina till en person.
Jag önskar ibland att jag varit stor nog att begripa
att hon också friktionsfritt förenade en livlig
förälskelse i prosten med sin varma religiositet, ty då
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
