Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Daektrup började tala om "dramat i Köpenhamn"
stirrade vi emellertid båda lika mycket, nej vi hade
verkligen aldrig hört talas om något självmord av
kärlek. Då skakade han på huvudet åt oss och vände
sig till borgmästaren:
Det var ju ganska klart att de norska
studenterna måste utebli, då de blivit tillhållna att deras
båt måste föra flagga med unionsmärket i. Han
beundrade den svenska nationen, tro inte annat, men
vi var en barbarnation, omöjlig att vara i union med.
Min världsbild ramlade den kvällen när jag hörde
svenskarna kallas barbarnation utan att vederbörande
blev utsparkad. Borgmästaren bara skrattade och
fyllde på halvan, medan Madsen, Sofi och jag i stilla
nykterhet väntade på resultatet.
Det första resultat jag märkte var att Daektrup
sökte min hand under bordet och höll den fast i sin
medan han åt köttbullar med den andra. Jag antar
att han samtidigt försiktigt kände sig för hos Sofi
med knäet.
I nästa ögonblick var han magister åt en glunt
som sökte en partner och häpen lyssnade jag för
första gången till: Säg har du hört min malheur
i går?
När dansen började väntade han tills borgmästaren
dansat ut med Sofi, sen virvlade han utan krus bort
med mig, ty, sade han, det finns inte den pige som
inte kan dansa med mig, och det var sant.
När borgmästaren sen bjöd upp mig hade jag ju
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
