Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varför måste allt gå så fort? Var glädjens värld
alltid en så kort passage?
När jag kom tillbaka stod alla sångarna ordnade
på terrassen och sjöng: "Kan det tröste?" Ja, det
kunde så, ty nu tyckte jag mig förstå att Daektrup
haft så bråttom därför att han var oumbärlig i
kören. Madsen som tydligen fått ett nyckelord att
börja konversation med, skaffade mig en stol och
sade:
— Frökenen intresserar sig för religion?
Efter några nummer blev det en omgruppering,
svenskarna trädde fram och då upptäckte jag
borgmästarens bas. Kvällens guldmoln fästet kransa ...
och allra sist steg John Forsell fram i ensam glans
och sjöng Den store vide Flok. Men det blev för
mycket för mig efter allt som hänt denna dag.
Jag visste inte om att jag skakade, men det måste
jag ändå ha gjort, ty en överrock lades om mina
skuldror och borgmästaren sade:
— Kom Agnes så ska vi promenera ett litet slag,
innan vi tar den sista halvan punsch före läggdags.
Vi gick åt samma håll som nyss Daektrup, det var
inget att göra åt.
— Har du roligt, Agnes? frågade borgmästaren
och svängde med sin käpp.
— Ja tack, snälla farbror Julius.
— Här är inga farbröder i kväll Agnes, bara
studenter. Eller tycker du inte jag liknar en student ?
— Jo, kolossalt mycket, sade jag.
7.
— \V ii g n c r. Genomskådad.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
