Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du menar dina kusiner? Ja, det måste du nog.
Du förstår att jag känner dem väl. Helmut och jag
var skolkamrater och jag har varit deras affärsjurist
ända tills för några år sen, då vi blev osams. Men
var inte rädd utan lita på mig. För resten, kära
Agnes, så har du andra nära anförvanter här på din
mors sida, bland de underlydande.
— Mamma har aldrig talat ett ord om några
släktingar, sade jag.
— Och ändå lever hennes mor här, såvitt jag
vet... stackars liten, det här var visst för
hård-smält för dig på en gång ...
Slottet var i tre våningar och liknade mest en
jättelik bondgård. Det var murat till dels av väldiga
naturstenar, till dels av ljust tegel mot vilket
kläng-rosorna gjorde en underbar verkan. Det var så
imponerande där det låg inom sina vallgravar att jag
la handen på borgmästarens arm och bönföll att
slippa åka ända fram till trappan.
— Var lugn, sa borgmästaren och skrattade beskt,
du ska få stiga ur dessförinnan. Det är sagt att
inga åkdon från mötet får köra fram till slottet, och
det görs nog inga undantag för dig.
Vi vek alltså av mot stallplanen där redan
skrin-dorna och charabangerna stod. När vi formerat en
kolonn satte vi oss i gång upp mot slottet. Endast
Sofi gick sin egen väg.
— Farup känner jag som min ficka, sa hon till
min förvåning, det behöver jag inte låta visa mig.
Jag kände mig både trulsig och trotsig där jag gick
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
