Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tak som en mössa över öronen, men Hoheneckska
kusken från Farup som mött oss vid stationen, han
tog inte miste på hus. Justine skickade in mig och
blev sittande kvar i viktorian, full av spänning.
Innanför häcken syntes inte heller mycket av huset,
ty stockrosor växte ända upp till takrännorna och
nedanför dem en yppig häck av lavendel. Här inne
var alldeles lugnt och en stark doft av kryddor slog
emot mig. Den kom från mormors örtagård som
blommade sin sista sommar och sen fick lämna rum
för bondbönor eller något sånt. Klinkan var lite trög
att få upp, jag hade aldrig sett en sådan förr. Men
det lyckades och jag kiev in över den höga tröskeln.
I förstugan fanns två dörrar, en rakt fram och en
till höger. Medan jag stod och undrade vilken jag
skulle välja stack en kvinna ut huvudet. Det kunde
inte vara min mormor, begrep jag genast, hon var
för medelålders och såg för obetydlig ut. Hon
betraktade mig nyfiket och sa:
— Fröken Agnes stigen in, men I kommen för
sent. Mor Karna va i själatoged, men kanske
måhända hon maktade slå opp ögonen o kasta en blick
po doterdotern. Hon hade druckit en tår kaffe po
förmiddan o blitt gla över tillegrammed.
Jag hade gjort mig de underligaste
föreställningar om döden och om mormor. Nu stod jag inför
dem båda på en gång. Men det jag först såg i det
låga rummets skymning var inte mormor själv utan
hennes dödliga hamn. Hennes väldiga svarta
klädeskjol, hennes livstycke med söl jör och den vita tröjan
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
