Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är lustigt att tänka att när det många år
efteråt kom till expropriation, då var rätt inte längre
rätt, men då ville han ju förstås låta Hoheneckarna
svida ekonomiskt för den personliga skymf Kristian
och jag tillfogat honom. Så sträcker sig dock
kvinnans inflytande, framför allt om det är dåligt, ända
in i expropriationsnämndernas sanktuarium.
Men Julius ville även upprätta en andlig
förtrolig-het mellan oss. Han talade gärna med mig i
personliga ting. Han viskade en gång i mitt öra att han
"som änkling någon gång släckt sin törst som en
häst som stannar och dricker ur en ho vid vägen".
Han sade att hans första äktenskap inte givit honom
någon sällhet, men att jag gjorde honom lycklig på
ett helt annat sätt. Ja, han levde i ett rus som nästan
var lite för starkt om så skulle vara. Detta kunde
han dock inte förebrå mig, det var en medfödd
egenskap hos mig att egga och lyckliggöra, och en dag
skulle jag göra honom delaktig av en högre och
renare lycka. Han hade bara velat vara rädd om mig
under den första tiden, då jag assimilerade makans
stora upplevelse.
Jag undrade mycket hurdan han skulle bli när han
inte mera var rädd om mig, men jag frågade inte,
för jag tänkte att det fick jag väl se. Nu efteråt
förefaller det underligt att jag, okunnig och lätt
påverkbar som jag var, dock från början av vårt äktenskap
uppehöll en oförsvarlig slutenhet inför Julius. Det är
utan tvekan främst mitt fel att våra liv från början
och till slutet löpte sammantvinnade och ändå skilda.
■141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
