Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med motvilja steg jag upp då de andra steg upp, jag
ville hellre ha stannat här på knä, tills ensamheten
slutit sig om mig. Men Julius reste mig upp och
förde mig tillbaka i min bänk.
När man utanför kyrkan vädjade till mig om det
inte var riktigt och rätt att kronprinsessan av
Sachsen aldrig mer skulle få se sina barn, så svarade
jag bara tafatt: varför då?
Vid första tillfälle handlade jag enligt den
anvisning som kommit mig till del.
— Julius, sade jag, du sa en gång att du tyckte
du måste vara rädd om mig ännu en tid. Men jag
önskar nu att du inte är det mer.
Och då var han inte det.
I denna min önskan ser jag anledningen till att
han plötsligt beslöt sig för att ta mig med till
Stockholm då han reste tillbaka efter påsk, trots att han
måste förbereda mig på att han skulle vara oändligt
upptagen och att jag fick reda mig själv. Han hade
förut bott på ett litet hotell, nu flyttade han över i
ett pensionat där han tog ett sovrum åt oss och ett
litet arbetsrum för sig själv. Där dammade jag varje
dag statsverkspropositionen utan att någon gång
öppna den.
Om jag nu försöker skugga skuggan av mig själv
på de vandringar jag företog i Stockholm så märker
■176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
