Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det gick inte, ty lilla K. B. gjorde genast stor
affär av hennes närvaro. Den ton varmed hon gjorde
stora K. B. uppmärksam på att Ethel Westerdyk var
här, fann jag oförklarlig och löjlig och jag kunde
inte begripa den charmanta hälsning som
landshövdingskan bestod denna Ethel.
När Julius förklarade att det inte var männens
fel att kvinnorna diskvalificerats från
medborgarrätt på grund av att de inte blivit män eller fäder,
så böjde sig landshövdingskan framom mig mot
Ethel och sade:
— Fröken ska absolut skriva opp den grodan och
låta den hoppa i Dagens Nyheter i morgon!
Men när jag skulle gå kallade mig Ethel tillbaka
och tog min adress.
Ett par dagar senare satt jag lutad över min söm
i pensionatets salong. Julius var som bortblåst i dag
som i går, men han hade bett mig att jag skulle
hålla mig inne, så att han visste var han hade mig
ifall det var något. Norrmännen hade antagit lagen
om egna konsuler och nu var det frågan hur kungen
skulle ställa sig därtill. I den vanligen tomma
salongen samlades en hel hop damer som sökte skydd
hos varandra alldeles som vid åskväder. Det var
fruar som kommit till Stockholm för att handla,
undersökas av läkare eller träffa sina män som jag.
Det var fröknar som gick på kurser eller hade plats
och så pensionatsvärdinnan själv.
Skulle nu norrmännen våga ta det yttersta steget
och ämnade svenskarna sätta hårt mot hårt? En
■184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
