Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blev just inte någon saklig debatt vid kaffet
just därför att Ethel inlett den på förmiddagen med
att kalla mig för markatta gift med en idiot. Hon
var nog beredd på strid, ty hon var beväpnad med
något som hon kallade grodsamling från
Helgeandsholmen. Tråkigt nog för henne ansåg även vi att
"rättsordningens yttersta grund är mannens kraft".
Jag som var den närmast angripna skötte
försvaret för männen. Jag märkte att de andra hajade
till då jag kallade en författarinna för dumbom, men
de vande sig fort och tyckte det var trevligt.
— Det är väl inte alls idiotiskt, sade jag, det lärde
vi ju av själva Justine i skolan, att lag sitter i
spjutstångs ände, kan du neka till det?
— Ja det kan jag, skrek Ethel så att kaffet skvätte
i kopparna, för är det ett rättssamhälle då? Sitter de
där förkalkade gubbarna i första kammaren där på
grund av sina kroppskrafter?
— Kan du inte hålla dig till sak, Ethel?
— Jo det kan jag. Det är just vad jag kan. Saken
är den här: de vet att de måste så småningom slopa
alla streck, vet du vad streck är? sånt som gjort att
bara några procent av männen haft rösträtt förut. Nu
ska hela bunten ha, och då säger de så här: "den
allmänna rösträttens konsekvens är icke rösträtt för
kvinnor". Tillfredsställer det dina anspråk på
dumhet?
— Jag anser precis detsamma som den dumbomen
vem det nu är, svarade jag, driven till det yttersta.
■186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
