Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag kom hem från Stockholm var vår trädgård
just så fjärilsomspunnen och luftigt skön som den
gången då jag kastade in min boll för att finna en
förevändning att smyga mig in i paradiset. När jag
nu togs emot av jungfrur och syrener i vita
förkläden, tyckte jag att jag i alla fall kastat in min
boll på rätt gård trots allt. Tiden var full av oro
men här var en trygg hamn, där ingen kunde komma
åt mig. Jag trodde att vårt plank var högt nog att
skydda mig från fiender och att ödet inte skulle hitta
mig i mitt gröna gömsle nere vid ån.
Jungfrurna visade med stolthet att det inte fanns
mer arbete att göra i trädgården, alla sängar var
besådda och alla plantor satta. Inte alla dar fick jag
ändå leka bort med Karna, ty ibland sade mamma
nej och behövde henne. Då släpade jag ner min
stora bordduk i trädgården och där gick dess
ohyggliga fulhet upp för mig, men jag sydde ändå tappert
vidare i mossgrönt och terrakotta.
Min gamla vän Vindån som strök förbi vår
trädgård hade ännu kvar något av vårflödets klarhet och
klang. Den gick ännu så högt upp under gräskanten
att den kunde viska de besynnerligaste idéer i mitt
öra. När jag satt på huk vid åkanten och plockade
■192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
