Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natt. Naturligtvis lämnade hon mig ofta, men även
då var hennes närvaro förnimbar.
"En fader heter du, du har en faders hjärta,
ditt barn det ligger nu uti stor nöd och smärta..."
Vid de dagliga morgon- och aftonbönerna i huset
satt hon och höll min hand, det var som om hon
förmedlat min bön och mottagit svar för min
räkning. Hon höll mig uppe med sin obevekliga arm och
tillät inte att jag flöt ut i den dimgrå likgiltigheten.
Hon talade med mig om vad som hänt och tvingade
mig ut ur tystnaden. Jag fick veta barnets kön, hon
gjorde den lille pojken som dött verklig för mig.
Hon beskrev att den lille stackaren trots sina och
mina bemödanden inte kunnat ta sig ut i världen,
han hade misslyckats som många gör det, den ene lite
tidigare den andre lite senare i livet. I sista stund
då mina krafter strejkat hade de offrat honom för
mig. Hans kropp hade återvänt till moder jord och
det stora kretsloppet dit vi alla hör, hans själ
väntade på mig dess moder, på den plats där inga tårar
var. Jag hade ingen skuld i vad som skett, jag hade
arbetat och lidit mer än mänskligt för hans skull.
Om han var ett oskyldigt offer, så var även jag det.
När hon med en själslig ansträngning som nästan
påminde om den kroppsliga vilken sprängt
silverkedjan, väckt mig till mina sinnen och fött mig åter
till livet, kom den dag då jag ställde henne inför den
fatala och oundvikliga frågan: men säg, Sigrid, en
annan gång? Kan det inte gå bättre då?
■211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
