Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är synd att säga att hon var vänlig mot mig,
hon betonade spydigt min värdighet som
hovmästarinna och hoppades att jag för en gång skull
måtte kunna göra någon nytta tack vare den.
Inför detta uppdrag stod först min hjärna stilla,
men sedan föll mig tanken på utpressning in, så där
självfallen som den kan komma även till hederliga
personer. Det där anonyma brevet kunde kanske
användas som tumskruv på biologilektorn!
Visserligen var det längesen det skrevs, och visserligen
hade han övergivit brevskriverskan för en annan,
men jag trodde i alla fall att han skulle vara känslig
för en påminnelse om denna sak, ty jag betvivlade
ej att han haft reda på den. Urtima fru, det var
hans ord. I varje fall var detta en möjlighet.
Kvinnorna i dramat ansåg jag mig inte ha minsta
möjlighet att nå. Jag var OGkså rädd för dem, alldeles
som Justine måste ha varit eftersom hon sköt mig
framför sig. Jag begrep att de var i ett humör som
gjorde dem livsfarliga att nalkas.
När jag gick därifrån hade jag alltså fått två
problem att klara: Justines och skolans. Men det
tyckte jag om.
Många trodde att diskussionsklubben Det Nya
Sverige aldrig skulle våga att kalla till möte mera,
därför att tre av dess ledande personligheter inte
kunde vara i samma rum. Det väckte därför stor
uppståndelse då klubben tillsammans med Kvinnliga
rösträttsföreningen inbjöd sina medlemmar till möte
15. — Wägner. Genomskådad.
225
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
