Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men då var det så. När Ethel sa kort och gott att
hon ställde sig skeptisk till den stora kärleken som
hon fann vara ett aber, då mulnade
föreståndarinnan och förstod att hennes i förväg författade
tacktal skulle bli odugligt.
— Jag tycker varken om att en olycklig kvinna
hoppar i sjön och lämnar sina små skor på bryggan
till den skyldige älskaren att begrunda, eller att hon
kastar sig på höns fastän dessa små djur enligt Ellen
Key är ett lämpligt surrogat för den stora kärleken.
Jag varnar alla, sade Ethel, för att låta sig ryckas
med av den våg av höns- och kaninskötsel som nu
går över kvinnovärlden! Det är upprörande att
avspisa en kvinnas moderslängtan med höns och
kaniner därför att hon inte funnit eller också
förlorat den stora kärleken. Hur skulle det vara med en
något mindre stor kärlek, men ändå kärlek? Det är
inte alldeles hopplöst. Jag vet en kvinna som sa att
hon önskade få se en snäll karl innan hon dog och
det fick hon.
Gravallvaret låg orört över salen, det var visst
ingen mer än jag som tyckte att Ethel hade sina
poänger. Men jag tyckte att hon hade fel, hade fel,
hade fel. Jag för min del skulle föredragit höns och
kaniner framför en snäll karl om jag kunnat välja.
Det märktes att Ethel inte hade en aning om vad
hon talade om. Men nu kom Ethel till sitt tredje och
sista alternativ för kvinnan i det nya Sverige, det
som jag tror hon föredrog för egen räkning. Hon
■231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
