Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja igenom mot herren till Sporreholm som
påtagligen avskydde både hans åsyn och min.
Helmut antogs allmänt ha ärvt utom min faders
gods även hans bekanta dumhet. Men min fars mod
att vara charmant och älskvärd hade inte Helmut
Hoheneck fått. Han var troligen modlös och hade
därför antagit en insolent hövlighet som sin
skyddsinställning mot människorna. När jag tänker på hur
snabbt han åldrades och torkade ihop, förstår jag att
han nog i själva verket levde hundår på sina slott,
sådana varav flera gå på ett människoår. Om den
inre sekretionens hemlighet varit uppfunnen på hans
tid, kanske det snabba endocrina förloppet hade
kunnat hejda och allt blivit annorlunda för honom
och oss andra.
Så mycket begrep jag att jag aldrig blivit bjuden
på kort till begravningsmiddagen hur rimligt det än
kunde ha varit. Kristian brydde sig inte ens om att
uppehålla skenet, ty han gav mig ett bjudningskort
då vi kommit fram, det är därför jag nu decennier
efteråt kunnat citera Fredrika Bremers dikt.
När jag gick uppför den höga tvåsidiga trappan
med sitt smidesräcke, tänkte jag på förra gången
då jag varit Hoheneckarnas gäst. Farup och
Sporreholm var två feodalismens högborgar, kanske i
grunden lika ointagliga båda två. Men Farup hade en
mildare, mjukare och vänligare uppsyn och Sporreholm
dolde inte sin kyliga högdragenhet på något vis. Jag
måste behärska mig för att inte hacka tänder då
jag trädde in i den väldiga matsalen, klädd i en av
■245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
