Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej det var egenkärt, Agnes.
— Ska rashunden säga så till stughunden?
— Fy Agnes, ser man nogare efter är vi alla
by-rackor. Tror du inte att Kavlar och Sporrar och
Hoheneckar är hopvävda med Trulsar och Persar
många gånger innan du blev till? Och du som hade
en sån pampig mormor!
Sedan började han tala om mormor, medan jag
blev allt oroligare över att man skulle sakna oss eller
överraska oss. Han påstod att hans mest oförglömliga
barndomsminne var då han sett hur min mormor
räddade Farups ekonomiavdelning från att förtäras
av myror. Hon hade gått in i skafferiet, tagit en
myra i nypan och gått genom parken neråt ängen
med den. Då hade alla dess kamrater kravlat sig
ut ur kakburkar och mjölbingar och följt gumman
som en stor svart ström där hon gick, han hade
kommit att tänka på den då han sett
begravningsföljet i dag. Om jag inte trodde honom, så kunde
jag fara ner till Farup och se det stora
emigrantsamhälle som myrorna byggde på den plats där
gumman satte ner den hon haft i nypan.
Jag svarade att jag inte trodde honom. Då
frågade han mig ifall historien om den lilla Agnes som
fiskade upp nyckeln till sin faders gravkapell ur
Vindån lät trolig ? Kanske gick anlaget att göra
otroliga saker i arv från Farupkvinnan till mig.
— Och nu, sa Kristian, ska du följa med mig ner
till ruinen och visa mig var du hittade nyckeln till
gravkapellet och var du gömde den.
■247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
