Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärt mig att tvätta annat än överkroppen och hållit
fast vid fiktionen att Johan Sporre varit en snäll
farbror som inte kunde neka mig någonting. När
min pojke dog hade hon för att visa sig vänlig
erbjudit mig att ha Karna hos mig, men själva
orsaken till mitt eländiga tillstånd hade hon inte vidrört.
När jag nu återsåg henne tycktes hon mig på nytt
likna min mamma från fordom med det smala
ansikte och de stora ögon som varit försvunna under
den Andersénska tiden. Hon blev också från dag till
dag mera öppen och ville gärna vara ensam med mig
för att kunna tala förtroligt. Det enda som påminde
om det avstånd hon uppehållit mellan oss var den
artighet hon bevisade mig, särskilt i sköterskans
närvaro.
— Syster ska inte rulla ner, för då ser inte
borgmästarinnan att sy, och då blir tiden så lång för
henne. — Nu har du suttit här alldeles på tok för
länge, gå hem och ät middag och tag Karna med dig.
— Tack för i dag, barn lilla, och ha nu inte så brått
i morgon utan vila ut, för du vet att det går ingen
nöd på mig — vilket annars var just vad det gjorde.
En dag när jag kom som vanligt med
handarbets-påsen full av bordduken och med ett huvud fullt av
problem, hörde jag genom sängkammardörren som
stod på glänt en röst säga: som döden är genom en
människa, så är genom en människa uppståndelsen ..
Månntro om det är sant, tänkte jag. Då jag märkte
att det var tant Gustafson som satt och läste i bi-
■252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
