Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinna fanns att tillgå. Men jag som annars alltid
brukade försumma pojken kom och satte mig
bredvid dem, och då var det inte ett dugg roligt för Saga
så hon lämnade oss och flyttade över till Julius.
Jag väntade inte att ett samtal med lillebror skulle
bli av annat än medelmåttigt intresse: allt var ju
medelmåttigt hos honom, skolbildning,
yrkesutbildning, inkomster och i synnerhet framtid. Men jag
fick veta att dessa som man kallar de minsta kunde
ha större framtid än de största. Då jag frågade vad
han hade för sig nuförtiden, svarade han att han blev
frälst fjärde söndagen i advent.
Vid middagen på residenset satt han sen allra
längst ner vid bordsändan med den djupt
förolämpade Sofi till bordsdam, precis som det höves de
yttersta vilka ska bli de främsta. Men han brydde sig
inte om hennes vrede, och han lät sig lugnt serveras
sist och föraktas av betjänter i vita vantar, det hade
han råd till.
I början av middagen förklarade värdinnan att
här kom inte att talas ett ord om kriget, men hon
måste absolut läsa upp för oss fredshälsningarna
från de franska kvinnorna till de tyska: "varför
skulle vi hata, ni har lidit lika väl som vi, edra makar,
fäder och söner ligga slagna och sårade till döds.
Vårt lidande är gemensamt." Detta väckte genast
förstämning, ty även om en liten osolidarisk grupp
gjorde varken från eller till, så borde den kunna
tiga och hata i tider som dessa.
■277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
