Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och frågade henne varför hon bara hade hjärta för
de hästar som drog artilleriets packvagnar och inte
för dem vi exporterade till krigsländerna ? Det kunde
hon inte reda ut och trasslade in sig med sina aldrig
och absolut, tills landshövdingen kom henne till hjälp
i farans stund nu som alltid.
— Har fru Agnes glömt att det är krig?
— Nej landshövdingen, det är inte så väl.
— Men glömt, tycks det, att krig och fred är två
skilda saker?
För att mildra svedan av denna tillrättavisning
klappade han mig helt snällt på axeln men det skulle
han inte ha gjort.
Jag reste mig helt tvärt upp och lämnade
familjekretsen omkring det ståtliga empirebordet, ett
förvärv från auktionen efter Justine.
Min mening var att sätta mig i skymundan bakom
den väldiga julgranen ett ögonblick och begrunda
faktum att man endast under fred fick kosta på sig
djur- och freds vänlighet, men landshövdingskans
gigantiska taktlöshet tillät inte detta. Hon skyndade
efter mig, drog mig intill sig så att jag försvann
mellan hennes arm och hennes breda bröst och sade
högt: "kom in till mig så ska vi båda två ta lite
nervdroppar!"
Men jag lösgjorde mig och sa att tack jag behövde
inga nervdroppar, jag behövde bara vara ensam ett
ögonblick. Hon släppte mig helt perplex över denna
ohövlighet, och just som jag stängde dörren bakom
■280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
