Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allas deras fasa vilkas kroppsliga värdighet
våldfördes i detta nu, att jag skrek till och banade mig ut
ur hopen, trampande andra i min tur. Jag undrar
inte på att jag fick skällsordet hysterisk efter mig
också den gången.
Akacians lycka över solen och regnet och den milda
vinden är troligen också större än andra träds fast
svårare att mäta än hennes ångest är. Den jag älskar
behöver bara snudda vid mig med ett finger eller låta
sin andedräkt svepa över min kind för att framkalla
genom hela min varelse en reaktion som är lika stark.
När däremot någon mot min vilja rest sig och
närmat sig mig i erotiska avsikter har de aldrig ens
nått fram. Det finns nog än i dag en tre fyra män
och en kvinna som minns hur fort de tog till fötter.
Nu förmår jag skriva ner detta förhållandevis
lugnt, ty alla dessa symtom och lidanden och
sensationer har jag accepterat till sist, kanske har de
också försvagats. Men den gången på residenset var
allt bara mörker, förtvivlan och skam.
Och likafullt insisterade jag även dagen efter på
att gå ut ur fotvårdskommittén. Julius hade
ingenting annat att göra än att tillkalla vår husläkare som
förbjöd mig att vidare klippa sulor, ordinerade mig
att överhuvudtaget vila och låta bli att tänka. Men
jag frågade honom varför just jag måste låta bli att
tänka, när det var tillräckligt många andra som lät bli.
Julius var ganska dämpad då han reste till
riksdagen denna gång. Han hade inte mått bra av julen,
kanske därför att han skålat lite för flitigt med våra
■282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
