Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snällt trodde att jag kommit med morgontåget. Då
jag märkte att han magrat och fått ett skarpt drag
vid näsroten kände jag medlidande men inte alls
samvetskval.
— Detta är första varningen lilla Agnes, sa han
vemodigt. Men jag lyckades fördela hans vemod
medan mina tankar var hos en annan, och den
framgången uppmuntrade mig och gav mig tillförsikt för
framtiden. Den enda gång då Julius gjorde mig
förlägen var då han frågade vad Karna sagt om att
jag reste, ty då kom jag först ihåg att jag hade
glömt att säga adjö till henne. När jag erkände detta
blev Julius till min häpnad oerhört rörd.
— Så är jag ändå den förste i ditt hjärta, sade
han och sträckte ut sin hand efter min. Jag hade
inte vetat att han betvivlat det, ej heller att det
betytt något för honom.
Men den som verkligen var den förste i mitt
hjärta fick vänta på mig en halvtimme den kvällen,
emedan jag måste skriva ett brev och skicka en bok
till Karna med kvällsposten. Inför Julius hade jag
gott samvete, men inför Karna skämdes jag som en
hund. Jag anade att hon inte skulle vara så lätt att
lura och beveka.
Kristian hade övertalat mig till vanvettet att
uppskjuta min ankomst till hotellet för att få vara hos
honom ännu en natt. Den natten fick Julius en ny
magblödning och man ringde till hotellet förgäves.
Som genom ett under lyckades jag klara mig nästa
morgon med att jag bott hos Ethel Westerdyk, men
■291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
