Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var till detta jag ropat nej, ty endast gemensamt hade
vi kunnat ta oss hit ut och endast gemensamt kunde
vi ta oss tillbaka. Om vi skildes åt här var vi båda
förlorade. Oin jag försökte ensam nå min post på
jorden skulle jag falla genom alla evigheter, och
Kristian skulle bli sittande kvar på den olycksaliga
ringen lika länge.
Denna dröm släppte mig inte så nu måste jag
nödvändigt till Stockholm, om så husläkaren hundra
gånger nekade Julius att fara. Jag försökte peta bort
en plomb som en stockholmstandläkare kilat in i ett
tandhål för att så få en anledning att fara. Men
det lyckades inte, det var en alltför skicklig
tandläkare. Jag blev utom mig. Jag vågade inte sova för
jag vågade inte drömma, jag hittade på att det måste
vara arsenik i sängkammartapeterna och att det var
därför Julius inte blev bra. Detta suggererade honom
att lägga sig i barnkammaren som stått tom genom
två äktenskap. Jag själv sov i en salongssofFa det lilla
jag sov, alltid häpen var gång jag vaknade upp att
jag hunnit drömma så mycket på fem minuter.
Den första oron för livsmedelssvårigheter började.
Men den gick mig förbi tills den tanken kom för mig
att här kanske fanns en möjlighet att komma upp till
Stockholm. Det är alltid svårast med proviantering
i en huvudstad, Karna fick inte lov att svälta och inte
heller K. B. som tagit hand om henne! Julius höll
med mig, jag borde skicka upp en sändning. Med
sjunkande mod frågade jag honom om man vågade
20. —
Wägner, Genomskådad.
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
