Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är nog för oss Ethel, sa jag, att ett nytt
hopp kommit i världen.
Det var stora ord, men de kom väl så naiva och
nyfödda och häpnadsväckande ur mig, just ur mig
som hon ansett hopplös, att de därför påverkade
henne. I detta mörka rum med en husvägg några
meter från fönstret öppnade sig en utsikt, hoppet
sken in och jag kunde se hur Ethels trötta ansikte
ljusnade därvid.
Vi talade en stund, jag frågade och frågade, hon
sa att hon visste just ingenting, men hon hade redan
lagt upp sina artiklar med en rubrik som kunde duga
antingen det gick väl eller illa. Skriet från
Betlehem, skulle den första heta, sa hon och gick efter
en gammal bibel från bokhyllan. Här ska du höra:
"I höjdene vart hörd en röst, stor klagomål, gråt
och mycken skrän, Rachel gråter sina barn och vill
icke låta hugsvala sig, ty det var ute med dem."
— Om ingenting hörs från levinnorna i Haag
förstår du, så skriver jag att krigscensuren är ett strå
vassare än Herodes, men hörs något, så kan man
säga att fast censuren är så mycket skickligare än
Herodes så kan levinnorna göra sig hörda ändå. Blir
inte det bra?
— Jo, sa jag, som artikel kanhända, men det är
så lönlöst att begråta ett barn. Vi måste göra något
mera.
Jag kom aldrig så värst långt i matematiken under
min skoltid, men för var gång jag lärde något nytt,
3H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
