Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betlehem och raseriet som skulle till för att skrämma
Herodes. Vi tänkte heller inte på att skrämma någon,
så föredraget passade oss egentligen utmärkt. Kanske
fanns ingen Herodes eller hade redan fått slag av
skrämsel. Kanske var han bara en fantasibild som
Moloch och Jaggernaut och Ares och Bellona.
Vid våra förberedande sammanträden i juni
samarbetade alla lager av samhället från grevinnan Adéle
Hoheneck till gjutare Karlsons fru. Vi upplevde så
väl ögonblick av djup förtvivlan som av förtröstan
och båda delarna förenade oss i en allt större
gemenskap. Mothugg och sympati nådde oss från de mest
oväntade håll, av Nelly Karlson fick vi två kronor
fast hon numera tillhörde Frälsningsarmén och
förtjänade sina pengar mindre lätt.
Det mötet där jag läste upp föredraget hölls i
Justines gamla gymnastiksal, det hade jag
genomdrivit. Ett flöde som grävt ner sig i jorden hade ju
brutit upp igen, visserligen inte som en mäktig flod
men helt plötsligt ur djupen ändå.
Luftanden deklamerade riktigt vackert för den
fulla salen:
"Så länge som jag äger blod i hjärtat,
så länge som jag äger ord på tungan,
så länge skall jag verka fredens verk
om än det skall mig kosta liv och lycka."
Sen sjöngs Stenhainmars Sverige, men Karna var
inte med i kören och inte heller med på mötet, fast
■319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
