Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Bekänn mera, sade jag gement, så ska jag
förlåta allt på en gång.
— O Agnes, sa han och tryckte mig hårt intill sig,
det jag ljugit för dig har ändå på ett sätt varit sant,
men du ligger här hos mig på vår bröllopsresa med
ett stort förbehåll i ditt hjärta, vilket är värst?
Än en dag lät jag gå och en natt innan jag
berättade vari mitt förbehåll bestått. Jag gjorde det då
Kristian vid stationen visade mig tidningen med
farbror Menanders dödsruna och porträtt. Plan blev
lättad men kunde inte förstå att en gammal man
som nu skulle få gömma sitt fula ansikte i jorden,
kunde ha distraherat mig i hans, Kristians närvaro.
När jag sa att jag känt det svårt att inte komma
den till hjälp som räddat mitt liv, blev han mycket
snäll och svor på att som de här dagarna varit med
förbehåll och allt, så hade han inte velat ha dem
annorlunda och inte dela dem med någon annan
kvinna i hela världen heller.
När jag inte längre såg en skymt av honom vid
tåget, öppnade jag den biljett som följde med rosorna
han gett mig till avsked. Jag väntade mig snarast
något demoniskt, ödesmättat och genialt, men där
stod bara:
"Inte längre flyg din kos,
må du det betänka
än du blommande min ros
mig kan återskänka."
■325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
