Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men jag ska inte träffa honom, försäkrade jag
ivrigt, alldeles som om min oskuld just i detta enda
fall skulle ha någon betydelse.
Julius var tyst ett ögonblick. Han höll en liten
ordförandeklubba av ben i sin högra hand, jag
betraktade den och mindes hur jag darrat för denna
hand en gång, men nu darrade i sin tur handen.
Julius måste ju ha uppfattat att mitt svar fast
nekande i sin form var ett indirekt erkännande av
skuld. Ty annars skulle jag ha flugit upp och frågat
honom vem det var som på så gement sätt
sammanställt mitt namn med Kristians.
— Då är jag bättre underrättad än du, sade han
slutligen. I förmiddags då du gått ut ringde den
lymmeln hit, ja hit, han la handen på telefon för att
understryka fräckheten, och Sofi som händelsevis
var här inne gav honom i hastigheten besked om
var du kunde träffas i Köpenhamn. Det var en
lapsus som hon ansåg sig böra erkänna för mig.
— Men Sofi vet inte heller var jag träffas i
Köpenhamn, envisades jag.
— Vi ska fråga henne. Han ringde och beställde
in vittnet.
Det var alldeles tyst i rummet medan vi väntade
på Sofi. Detta var värre än att stå inför en vanlig
domare, ty denne domare var ju samtidigt åklagare
och offret för förbrytelsen. Jag blundade ty jag
vågade inte se på honom. Men på insidan av mina
ögonlock såg jag Sofi dra förbi genom alla år. Sofi
som dansade så ungdomligt och suckade så lcval fullt
■343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
