Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad har hänt? frågade Ethel under
Köpenhamnsresan.
— Jag har blivit hemlös nu, låt mig vara för
resten.
— Du är visst inte hemlös.
— Det måtte jag väl veta bäst själv. Och det kom
sig av att du satte in mitt porträtt i tidningen.
— Det var inte jag, det var en dumbom på
tidningen som är kär i mig.
— En sån idiot!
— Kan så tyckas. Men hemlös är du i alla fall
inte, för du kan bo hos mig. Sen sa hon ingenting
mer. Hon var egentligen lika tankspridd som jag.
Allt blev från första början så olikt mot vad jag
tänkt mig. Först fick vi en förfrågan om vi kunde
nöja oss att bli mottagna endast av danske
utrikesministern, till det svarade Ethel nej. Så fördes vi in i
en stor salong där vi väntade i det oändliga.
Slutligen kom sex herrar ut ur ett inre rum på väg från
morgonkonferensen ut till lunchen, vi hälsade och
Ethel steg fram och genade dem. Hon hade fått
två minuter att tala på och använde dem till att säga
att vi visste att de krigförande var trötta på kriget
och skulle finna en medlingsaktion rimlig. Men
detta gällde för i dag, i morgon kunde någon ha
segrat och då skulle medling vara hopplös. Nu
väntade världen på herrarnas initiativ, slöt hon.
Den danske statsministern tackade oss för
förtroendet. Med ett oefterhärmligt leende och tonfall
■350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
