Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Stockholmspromenad på 1730-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Facklor äro förbjudna på gatorna enligt kongiiga
förordningen af 1680, herr Notarius! svarade källarmästarn krossande.
— Ja, men de äro faktiskt äterinförda efter 1725, då de ånyo
blefvo förbjudna, hvilket bevisar att den äldre kongiiga förordningen
är anuilerad af häfd.
— Ja, men sedan vi enligt 1719 års förordning fått lyktor på
Norrbro, så har bestämmelsen åter vunnit kraft.
— Det är visserligen sant, min bäste herre, men vi hade lyktor
på Riddarholmen redan 1697, och det har icke haft något inflytande
på Österlånggatan, och för öfrigt skall jag säga er, att sedan
torn-väktarne inrättades 1732 och brandordningen utkom 33 så har all
eldfara upphört; för öfrigt måste man ju ha lyse med sig, då man
går på gatorna, såvida 1729 års förordning om husnummer skall ega
någon betydelse.
Källarmästarn var öfverbevisad af så mycket årtal och knep fram
med facklor (af Hermansons välkända tillverkning, på Norra
Smedgatan), hvarpå sällskapet aftågade. Majnatten var mulen och
kolmörk och facklornas irrande sken klättrade upp för de branta
hus-gafiarne, upplyste då och då en sandstenstafla med en from bön,
ofvanför porten, eller visade ett namnchiffer eller årtal bildadt af
an-karjernen utanpå väggen; de tågade förbi gamla stadsmuren och sågo
källaren Stjernans ståtliga skylt lysa som en blixt, och spegla sig
i de små blyinfattade rutorna.* De stötte upp en brandvakt
sof-vande på en afvisare, de skrämde upp kattor som voro ute för att
fouragera och de mötte, svärmar af ostindiefarere som uppsökte sina
herbcrgen eller voro ute på äfventyr. Herr Leonard blef exalterad
och höll ett föredrag om »gatans poesi». Han fäste
uppmärksamheten på allt; han såg segelsömmarns skyltande flagga^sftga ner ur
mörkret, då fackelskenet lyfte sig upp till henne; han såg mörkret
ur vattuportarne från gränderna välta fram mot dem som en tjock
materie, han säg tobakshandlarens Morian grina emot dem från sin
upphöjda plats, han såg till och med kjolar skymta i en portgång,
men det låtsade han icke om, han såg samlingar af grönsaker,
äggskal, viskor, papperslappar midt på gatan, men det var blott
»nature morte», det var färg, det var poesi! De sågo ännu en gång
ett stycke af stadsmuren vid Köpmantorget, och mörkret började
förtunnas, de kände luften strömma emot sig, facklorna drogo andan,
och de voro ute på Slottsbacken. Hvilken öfverraskning! Himlen
var klar och en varm fullmåne stod öfver Fredrikshof! Herr Leon-
* Stockholm började forst på 1730-talet utbyta de små runda blyrutorna mot de
större kittrutomn. t o-**/ +■
X * / • •**•’** * ^t
’jfr A . </,« +M4 e-J £9 ty fl
/ Cs /
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
