Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Högtiderna Jul och Påsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest allmänna receptionen var den till Tysthetsorden. Ceremonien
improviserades sålunda: Recipienten, hvilken endast kunde ha nöje af
leken i det fall han eller hon icke varit med om densamma förut,
instängdes i ett mörkt rum; ordenssalen tillreddes på det sätt, att ett
bord midt på golfvet belamrades med alla tillgängliga ljus och
lampor; framför dessa uppradades en myckenhet toilettsaker, och andra
föremål med blänkande yta, bland hvilka insmögs en sak af helt
värdelös natur, en kork till exempel. När nu stormästaren, vanligen
draperad i en ut- och invänd nattrock (med rödt foder enligt tidens
bruk) tillfrågade den införde recipienten, hvilken af ordens klenodier
han skattade högst, skulle korken naturligtvis angifvas, så framt
intagning skulle ifrågakomma. Gissades orätt, iakttogo officianterna
en envis tystnad; men när det gissades rätt, utbrast sällskapet i ett
bedöfvande anskri.
Detta om sjelfva Julhelgen.
Mellan Jul och Nyår började Lussigossarne,[1] som de i
Stockholm orätt kallades, att visa sig. De voro klädda pä det häfdvunna
sättet till Herodes, Tre kungar och Judas, samt buro stjernan. En
äldre inföding i Stockholm har uppgifvit, att det var den gamla
mc-deltidsseqventien, med Gudmund Silfverstolpes ord:
»Det var de helge kungar tre.
De m finde sig pä väg bege
Frälsaren att finna.
Och serla syntes det för dem
Klart en stjerna brinna
I natten öfver Betlehem.
Gladeligt de hinna Frälsarns första hem.»
På följande medeltidsmelodi:
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
