Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
i
I k
holmsverldén, och på 1830-talet var det icke längre fråga om att ga
till Räfsaxen, f. d. Bonnets här ofvan omtalade värdshus, som
efter dennes död fick nämda namn efter en ganska förledande, men
mindre aktningsvärd värdinna.
På den tiden stod Pierre Richards värdshus också i stort rop.
Det kallades egentligen Ludvigsro och låg der den beryktade
Hasselbackskrogen haft sin plats. Der hade en skomakare Lundin redan
1748 (att tillåtelse att bygga ett värdshus. Anläggningen öfverläts
till hoflakejen Stefan Bark, och stället egdes sedan af bryggaren
Sjölin som .sålde det till byggmästaren Lindström, hvilken dock tyckes
snart hafva afträdt eganderätten till krigsrådet Röslein, som satte stället
i godt stånd. Efter honom vardt Pierre Bichard, år 1829, egarc och
öppnade der en värdshusrörelse som fortfor i åtskilliga år, men sålde
stället 1836 till grosshandlaren G. Michaelson, hvilken förskönade
platsen och gjorde den till ett behagligt, enskildt ssommarnöje», från
hvilket värdshus- och folklif voro utestängda.
År 1852 sålde Michaelson Ludvigsro till konditor Wilhelm
Da-vidsön. Köpesumman var 25,761 riksdaler 8 runstycken banko.
Da-vidson hade redan ett årtionde förut haft ett litet schweizeri vid
ingången till Frisens park, der Kockum i Malmö satte upp en
karrusel, hvilken sedan flyttades till slätten vid Pohlsro. Sedan han köpt
Ludvigsro och stället återfått sitt gamla namn Hasselbacken,
upprättade Davidson der det nu varande värdshuset som öfverträffat alla
andra på Djurgården.
Det är till Davidsons Hasselbacken som nutidens majfestare mest
dragas, men om ett så storartadt förfriskningsstalle hade man under
1830- och 1840-talen icke någon aning. Huru stället ser ur 1880 vet
hvarje stockholmare och sannolikt hvar och en annan som någon
gång besökt vår hufvudstad, men huru det såg ut innan Ludvigsro
åter vardt Hasselbacken, närmast före den Davidsonska tiden, lefver
kanske icke i mångas minne. En del af det gamla finnes dock
under det nyas yttre. Om man afkläder den nu varande stora
värdshusbyggnadens framsida hennes två torn och långs gående verandor
samt i stället ditsätter en mindre balkong utanför första våningen
och en liten trappa med staket och steg å ömse sidor framför
bottenvåningens glasdörrar, vidare tager bort byggnaden ät gårdssidan
samt stryker det hela med en mycket ljusgrå färg, så får man åter
det husets yttre sådant det tedde sig på 1840-talet.
Den nu varande schweizeribyggnaden, hvilken pä den
Michael-sonska tiden under många år hyrdes och sommartiden beboddes af
•den bekante grosshandlaren Schwan, har bibehållit stommen af for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
