Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Ilotcll Frangais och hos Pjerres äfvenså
Täckaste Nymfer servera,
Hwad som dig lyster af dem kan du få,
Utan att just obligera.
Derpå skildras kroglif med Lotta i Skottgränd; så en anropan
till Bellman; derpå ett slagregn, och så är det slut med första maj.
Trefaldighet snatten — det är ett ord, som det yngre
stock-holmsslägtet icke mycket känner till och som de äldre lefvande
huf-vudstadsbor förbinda med föreställningen om råa upptåg, fylleri,
blodiga slagsmål samt då och då ett ohyggligt dråp.
Det fans likväl en tid, då trefaldighetsnatten betydde något
annat, då man åtminstone sökte gifva den utseende af något allvarligt
religiöst, äfven af något poetiskt svärmiskt.
Under den hedniska tiden, långt förr än Stockholm vardt till,
gick man i ljusa vår- och sommarnätter och offrade vid heliga
källor. Det var ett godt bruk, fann katolicismen och tog upp det för
egen räkning.
Trefaldighetssöndagen var i den katolska tiden en stor högtid i
Stockholm. »Den gudomliga trefaldighetens högtid är den största
bland årets högtider», heter det ännu i en katolsk, i Stockholm för
icke många årtionden sedan tryckt religionshandbok, hvilken också
förklarar, att i den högtiden alla andra äro liksom inbegripna. Inom
kyrkan firades den icke med samma utmärkelse som de andra stora
festerna. Hvarför? Jo, svarar samma religionshandbok, »derför att
den icke nog värdigt kan begås här på jorden-. . Skälet torde vara
tillräckligt öfvertygande. Men utom kyrkan och i synnerhet natten
före sjelfva helgdagen var det en stor och glad högtid som utbildade
sig till en folkfest, om också icke af samma betydelse som majfesten,
triumffesten öfver vinterns underkufvande, eller midsommarfesten,
glädjefesten öfver sommarens herravälde, likväl med ofta stor
otålighet väntad.
Att det var en tid, då flertalet af stadsfolket gick ut för att fira
trefaldighetsnatten är väl ganska säkert. Det gälde då för litet hvar
att stå väl med kyrkan, och hon säg gerna, att de förnämligare
del-togo i heliga vallfärder. Men en annan tid kom. Det var ej längre
fråga om en religiös fest, utan om ett helt profant folknöje, och då
försvunno dc förnämligare, drogo till annat håll eller stängde in sig
i sina hus och föraktade hela tillställningen. Hvad underligt derför,
att råheten tog öfverhand och slutligen växte, så att hela vallfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
