Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Sverige och äfvcn i Stockliolm gamla anor. Bruket att upptända
eldar midsommaraftonen fans här liksom på många andra ställen i
norden, fastän det nu i denna del af landet inskränkts till
valborgs-messaftonen. I andra delar af Sverige, t. ex. i Bohuslän, brukas
ännu att tända midsommarseldar, en plägsed som för öfrigt finnes i
vår tid i land, der man dock i allmänhet föga eller intet bekymrar
sig om midsommar såsom särskild högtid. I Frankrike tänker man
icke mycket på Saint-Jean, och likväl brinna eldar der i många orter
under midsommarnatten.
Olaus Magni förtäljer, att hos oss plägade folket, så väl män
som qvinnor och af olika åldrar, vid midsommar strömma till samman
i stora stora skaror på stadsgatorna eller på ängarna utanför staden
för att dansa omkring talrika eldar.
Men samme mångförtäljande skildrare af gamla plägseder
omtalar äfven, att man vid dessa midsommarfester ej blott besjöng de
gamle hjeltarnes bedrifter, utan också vid klangen af cittror och
flöjter i sång bestraffade vanslägtade ädlingar, grymma och tyranniske
män samt skamlösa qvinnor. Dess utom skildrade unga flickor,
dcr-till manade af livad mödrarna lärt dem, under strängaspel, huru
männen förgå sig i spel och kroggräl, i yppiga kläder, i narrars sällskap
samt i svalg och dryckenskap. Till gengäld stämde ynglingarne
upp, också ledsagade af instrumentalmusik, en klagan öfver
qvin-norna och glömde ej att framställa, huru dessa äro hycklande,
trät-giriga, sladdcraktiga, lumpna och opålitliga. Allt detta skulle tjena
att visa ungdomen, huru hög och härlig dygden är och värd evigt
beröm samt huru man borde träda i de godas fotspår och akta sig
för de onda.
Det var den allvarliga delen af festen, men för öfrigt glömde
man visst icke att, såsom ofvan nämdes, roa sig med dans omkring
midsommareldarne samt att tömma en och annan stånka.
Stads-borne nöjde sig stundom att i stället för de stora bålen bränna
några små tjärtunnor, och de gjorde det på sina förfriskningsställen
utanför stadsportarne under gröna träd och vid de fylda borden i
gladt sällskap af båda könen, då qvinnorna satte kransar på sina
hufvud och villigt deltogo i männens lag (fig. 36).
Det var den gamla seden som Stockholm väl också snart
till-egnade sig och med hvilken det höll i uti långa tider. Men så fick
vår stad en särskild, stor fosterländsk anledning att gifva ökad glans
åt midsommarfesten.
Midsommaren 1523 var en synnerligt glad högtid för Stockholm.
Då höll Gustaf Vasa sitt intåg i staden, hvilken han efter läng
belägring befriat från Kristian den andres blodiga välde. Med ett an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
