Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofantlig, färsk Kjökkenmödding midt i en stor, tätt befolkad
stadsdel och som hvarje dag flitigt bearbetas under det dussintals
arbetare gräfva i högen, lassa innehållet på små skottkärror, skjuta
kärrorna på långa plankor öfver klappbryggan, der »Sta ns» tjenstflickor
ligga och skölja herrskapets linne, tappa en god del af det feta och
doftande innehållet och vräka återstoden på någon af de skutor hvilka
ligga under lastning, spridande en skarpt genomträngande lukt vidt
omkring, långt upp åt Riddarholmen, långt ned ät Slussen, öfver till
Söder, in ät Stan.
Men nu komma löf och blommor. Man ser icke åt sopbacken,
ålan känner icke lukten från den ofantliga Kjökkenmöddingen.
Ängens friska dofter, skogens helsosamma luft ha kommit till staden.
Allt flera båtlaster anlända. Munkbron liknar en ung skog. Man
vadar i grönt långt upp i Stora Gråmunkegränd, der franciskanerne
fordom larfvade på vägen till eller från sitt kloster.
Stockholm är nu vaket och på benen.
— Fort, Annette! Skynda dig till Munkbron och köp bjijrklöfl
Tag en stor ruska, flera ruskor! Glöm inte att köpa blommor också.
Konvaljer först och främst! Vi ska’ klä’ i saln och i köket se’n.
— Se så, nu har Janne sprungit bort. Man skall få se, att han
går och drifver i löfmarknaden, men alldeles glömmer, att han skulle
löfva portgången och klä’ verksta’n.
— Hit med björkstackarn! ... Se, syrener ännu! Dem måste jag
ha. Och gullvifvor se’nl
Marknaden är högst liflig, med stigande »tendens». Stadsfolket
slitcs om träden, grenarne och qvistarne. Tjenstflickor, lärpojkar,
skolgossar, tjenstfria gardister (stadsbudens företrädare), sotarepysar,
tjocka madamer släpa af med löfruskorna upp för de smala
granderne, in på Vcsterlånggatans trånga handelsväg, pä Prestgatans ännu
trängre, bortskymda stråt.
Öfver allt löfvas, frän källargluggen till vindskupan, frän
sömmerskans lilla kyffe till den fina kramboden i hörnet af Tyska
Brinken. Hvar enda bod vid Vesterlånggatan har en grön triumfbåge
öfver dörren med blåklintskrans i midten och blommor här och der.
Gå in på Dufvan, den gamla källaren i hörnet af
Vesterlånggatan och Stora Gråmunkegränd, och ni trampar på clggräs. Hela
golfvet är dermed beströdt. Svagdricksångorna och lukten af
kum-minsuparne och potkäsen duka under för blomdoften. Den stora
skänkhyllan i yttre rummet är förvandlad til! en grönskande lund.
Åkarens hästkrake som stretar uppför Kåkbrinken har också fält
sig en löfruska i luggen och en annan på svansen. Kärran är klädd med
löf. Åkaren sjelf har prydt sin flottiga mössa med en hel blåklintsqvast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
