Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska inbjudande ut, synnerligen genom den vackra skogslunden,
som gränsade in till norra sidan af klostret och kanske sträckte sig
backen utför (Norra Kyrkogatan i vår tid), under det nunnorna pä
södra sidan om muren, åt n. v. Södra Kyrkogatan, hade två instängda
täppor, »tvifvelsutan», säger Nordberg, still nödiga behof i sin
hushållning, för sådana jordfrukter som dem tjente».
Många gärdar i trakten tjenade till hviloställen vid utflykter från
staden. Dessa gårdar hörde i allmänhet till klostret, dit förlänade
af konungar och enskilda personer samt gifna i hemgift med de
fruntimmer af de förmögnare klasserna som af sina anhöriga bestämts
till nunnor eller af egen vilja tagit doket.
När man tröttnade att leka på S:t Clara gärde, som 1529
anslogs till mulbete åt de kreatur som egdes af stadens borgare, eller
att besöka gårdarne i trakten, och man ej längre fruktade för
oger-ningsmän, gick man ända upp på sandåsen för att njuta af utsigten,
hvilken var ganska vidsträckt. Om vårdtornet deruppe hafva vi
redan talat. Derifrån kunde man se öfver nästan hela Solna socken,
och hon var likväl icke liten, utan sträckte sig i öster ända till
Blockhusudden med det gamla försvarsverket samt i vester långt in
åt Mälarsidan och slöt i söder först midt på Stortorget, så att
Stockholms slott, Storkyrkan, Norrmalm, Ladugårdslandet och
Kungsholmen allt på Solna sockens »förra botten funderade äro». Och en
förlustelse var det att skåda allt detta.
Sedan Norrmalm börjat på allvar bebyggas, och man cj längre
fruktade någon fiende från det hållet samt de förut så talrika,
afrätt-ningarna på Brunkeberg mindre ofta förekommo, började man också
tänka på att göra förlustelseplatserna på Brunkebergsåsen mer
inbjudande. Man lär till och med hafva bygt några små vallar till
vin-drufvors plantering, men detta »wärk» gick inom kort tid öfver ända.
Det förtäljes också, att i sjelfva bergets klapper, ungefär 5 å 6
alnar ned i jorden, skola hittats åtskilliga slags snäckor, hvilket, utom
alla andra skäl, skulle vara ett klart bevis, att »denna sandås mätte
vid sjelfva syndafloden vara uppkastad». Likaledes uppgifves det,
att »i berget tagits åtskilliga slags ädla stenar, som topas, agat,
jaspis samt porfyr, marmor, bergkristaller och stenar som hafva
malmådror i sig».
Man hade således ganska vackra föreställningar om Brunkebcrgs
ädla egenskaper. Men stundom var det farligt att gå dit, sedan
mörkret inträdt, till och med i skymningen, icke för vanliga
oger-ningsmäns skull, men väl i anseende till de trollväsen som der uppe
drefvo ofog. I den Dissertatio academica de Monte Brunconis viilgo
Brunkeberg, som Jonas Bång offentligen framstälde och på stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
