Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÖRL USTELSES T A LLEiV
96
del af Ladugärdslandsviken som sedan kallades Packartorgsviken och
senast Katthafvet och der Berzelii park nu ar samt fara upp för ån
till stora Träsksjön och derifrån till Kattrumpersjön, nu Norra
Brunnsviken. Wittingh omtalar i »S:t Jakobs Minne», att ännu på hans tid
(boken utgafs 1771) lefde gamla personer som mindes från sin
barndom, att man med små båtar rott på Ingemarshofs-ängarne och der
fiskat. »Åtskilliga jernringar af större slaget», fortfar Wittingh, »som
ännu sitta qvar uti de Wästra Bärgen vid Träsket, nedan för den så
kallade Nya Wägen, vittna, att man der fordom hamnat och hviiat
med sina farkoster».
Bland kålgårdarne utanför staden var det i synnerhet en som
snart öfverglänste alla andra, och det var konungens egen, hvilken
fans åtminstone i förra hälften af 1400-talet, kanske förr. Redan
tidigt nämnes konungens örtagård eller
Kungsträdgården, ett namn som ej var någon tom titel. Det
var visserligen ett förlustelseställe, men ingalunda för hvem som helst.
Det tålde ganska länge, innan trädgården uppläts ät allmänheten.
Stockholmsfolket hörde visserligen mycket talas om denna lustgård
och huru de kungliga der roade sig, men det fick ej tränga dit in.
Det såg, att trädgården utvidgades på bekostnad af Jakobs
kyrkogård ; det förnam, att Gustaf Vasa inkallade en utländsk
örtagärds-mästare, Hans Friese, som skulle sätta konungens trädgårdar i stånd
och om vintrarne väfva linne och dräll åt drottningen; det hörde ett
par årtionden derefter talas om en annan utiänding, Jean Allard, som
skulle af den kungliga trädgården göra en helt och hållet ny
lustgård med främmande, sällsynta träd och örter; det fick veta, att
Gustaf den andre Adolf skaffat sig en ny »Gartner som hette
.Gabriel König och att drottning Kristina i sitt lusthus* skulle hafva
haft »flera roliga och nöjda stunder»; men allt detta var endast pä
afstand. Det tyckes som Stockholms allmänhet ej heller fått på
närmare håll beundra den vattenkost som under Karl den elfte
uppsattes i trädgården och till hvilken vattnet, enligt kungl.
trädgårds-intendenten Johan Härlcmans förslag, togs frän Träsksjön, hvilken
innehöll sådant »sött och af solen uppvärmdt vatten som för
trädgården vore tjenligt .. När stockholmsfolket släptes in i trädgården,
var det redan slut med vattenkonsten.
Först i det senast förflutna århundradet och i synnerhet
under Gustaf den tredje medgafs det allmänheten att förlusta sig
i Kungsträdgården. Då uppfördes också ett nytt varmväxthus i
norra ändan af platsen (ett gammalt fans redan från Karl den tolf-
Nu sannoliki general-landtmätcrikontorets hus eller åtminstone en del deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
