Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grusades och förvandlades till ett sandhaf, endast på östra och vestra sidorna
omslutet af några trädrader. Der lät Karl Johan resa en ståndbild
af den konung, åt hvilken svenska folket aldrig skulle hafva rest
någon minnesvård. Stoden aftäcktcs den 5 November 1821, och den
26 Mars 1822 påbjöd ett kungligt bref, att Kungsträdgården skulle
kallas Karl den trettondes torg.
Dermed var det slut på lustgården; men i saknad af verkliga
stadsparker lustvandrade stockholmarne på det sandfylda torget som
dock efter en enda regnskur kunde förvandlas till träsk. På
sommar-morgnarne drack man brunn i den till brunnsinrättning[1] förvandlade
växthus-vauxhall-arsenalen, och pä aftnarne under samma årstid gick
man för att höra på »(altmusiken», hvilken stundom äfven uppfördes i
: lilla trädgården utanför spisningssalongen», d. v. s. det lilla
värdshuset i nordvestra hörnet, det forna trädgårdsmästarbostället eller
»lilla orangeriet». »Fältmusiken» var en föregångare till de »stora
militära konserterna» som i vår tid gifvas på samma ställe, utanför
Blanchs kafé.
* *
*
Om några af de gamla förlustelseställena bibehållit sig, fastän
kanske i förändrad form, har det också funnits sådana som spårlöst
försvunnit. Ett par dylika låg på Ladugårdslandet. På 1600-talet
fans der t. ex. Jungfruträdgården, af hvilken väl Jungfrugatan ännu
har sitt namn, så vida det ej var gatan som gaf namn åt
trädgården, och der man skall hafva lustvandrat med mycket nöje, men om
hvilken inga tillförlitliga underrättelser nu mer äro att tillgå.
Ett annat sådant ställe var Lustdal vid Fredrikshof, pä den grund
som ansågs vara den gamla Kungsladugårdens, en tid Kalfvehagen
kalladt och år 1652 upplåtit till Jean De la Vallée, den bekante
arkitekten som i unga år kom med sin fader från Frankrike, här vann
stort anseende och slutligen befordrades till borgmästare i
Stockholm. År 1653 fick han kungl. tillåtelse att på sin tomt bygga
värdshus samt der ställa till allehanda lustspel och tidsfördrif till
»loflig reereation ■, såsom bollhus, klot och trycktaffcl med flera
förlustande saker, såsom han sett på främmande orter eller sjelf inven-
[1] Anlades 1823 af med. doktor Johan Hedenborg, den sedermera genom
mångåriga resor i österlanden bekante svensk-norske konsuln på Rhodus. Berzelius hade
åtagit sig öfverinseendet öfver brunnsinrättningen. År 1825 öfvertogs inrättningen af
professor Mosander, som sedan i många år egde den. Genom kungl. brefvet af den 17
Juli 1851 dömdes huset att nedrifvas. Det köptes af J. & C. G. Bolinder, hvarefter
platsen jemnades, och der har sedan norra allén längs Hamngatan växt upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0114.html
