Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ingen af de nu iefvande har sett den gamla Barkareholmen,
hvilken var, åtminstone till en del, upphofvet till t parterren >. Hvem
tänker nu på Slagtarhusbron, den gamla träbron som började vid
stranden, nedanför slottets nordöstra sida, der den kungliga
vedgården låg, gick på sned i nordvestlig riktning till Helgeandsholmen,
krökte sig der och kom i mera nordlig fram till torget, midt
emellan en blötfiskbod och en qvarn? De som nu förfriska sig i
Strömparterren hafva kanske knapt hört talas om det stora slagtarhuset
som låg der i äldre tider, hela det i strömmen utbygda qvarteret,
med våghus och fiskarehamn och »Skoport», skomakareembetets
gemensamma försäljningslägenhet, sedermera flyttad till
vindsvåningen i embetets hus vid Slottsbacken, ett helt stort bråte, något
förskräckligt skräpigt, men lifaktigt i köpenskap och omsättning för
dagens nödtorft.
För femtio år sedan var allt detta bråte försvunnet. Om
Barkareholmen hörde man ej talas. Men den lilla platsen nedanför
Norrbro — Nya bron — var en upplagsort för fiskredskap, bygnadsvirke
och annat af ännu mindre snygg art. År 1831 uppstod fråga att
der anlägga en promenadplats med planteringar, och året derpå
upplåts promenaden åt allmänheten, hvilken icke underlät att deraf
begagna sig. Man uttryckte sin stora fägnad öfver anläggningen och
prisade öfverståthållaren, frih. Sprengtportcn, samt stadsarkitekten,
öfverstelöjtnant Lidströmer, och trädgårdsmästaren, direktör
Lundström, hvilken sist nämde icke velat mottaga någon betalning för sitt
besvär, men i stället fick ett kaffekök af silfver, värdt 200 rdr banko.
Det fans just ej mycken skugga i den nya anläggningens
början, men popplarne sköto dock snart i höjden, och medan man
väntade på att den lilla parken skulle varda fullfärdig, höll man sig till
schweizeriet, och detta vardt snart hufvudsak på förlustelseorten.
För-friskningar skulle man naturligtvis hafva, hvarför anläggarne genast
tänkte på en »schweizeributik», som det då hette. Man ämnade för
det ändamålet uppföra en byggnad af trä, men då kongl. maj:t icke
fann en sådan lämplig, inrättades mellersta brohvalfvet till »butiks
eller konditori, i hvilket dock icke skulle få finnas några starka drycker.
Dessa läto likväl ej vänta på sig. Hofkonditorn A. C. Behrens vardt
»schweizeributikens» förste innehafvare och betalade under de
första åren 150 rdr banko i ärligt arrende till staden, men från 1838
måste han erlägga 1,400, hvilken summa under hans efterträdare
småningom betydligt ökats.
Sedan man tänkt på förfriskningar, började man äfven tänka pä
namn åt den nya parken. Parterren vid Nya bron fick han länge
heta, men det var för långt och bara »parterren» ej nog betecknande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
