- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
127

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Annu för omkring 20 år sedan fbrnummos några liksom
gäckande återljud af dessa menighetens nöjen, och man träffade nästan
i alla folksamlingar, men företrädesvis omkring Hasselbacken, en i
sitt slag stor ryktbarhet, en rhapsod, änskönt af sämsta slaget — en
f. d. gardist, hvilken under namn af Filikromen var vida känd. Ehuru
han blott för den lägsta folkklassen var rolighctsminister, smögo sig
dock mången gäng vettet och bildningen, för att göra några
minuters bekantskap med denna parodi på folksångare, hvilken med alla
segertecken af en Bacchi hjelte, fastän sjelf ett krigsbyte för den
milde gudens» eröfringar, stod der — vild, rödbrusig och försupen —
bland en troget lyssnande folkskara, och under de sällsammaste
åtbörder, det våldsammaste ansigtsspel, sjöng till sin skorrande fiol
allehanda visor och slagdängor, somliga
af egen tillverkning, merendels utmärkta
af en förvåpande oförskämdhet och
inblandning af Filikromens beryktade namn
(fig. 51). Liksom i skotska gränsstäderna
ännu för ett par decennier sedan funnos
2:nc folksångare, Robin Hastie och John
Græme (eller som den senare ock
kallades, the long Quaker), hvillca, ehuru i
ädel mening, ansågos för de sista
tel-ningarne af Minstrelstammen; likså kan
man tilläfventyrs betrakta Filikromen som
den sista, men vanfrejdade ättlingen af
den svenska folkpoesiens målsmän.
Visserligen var han ej, och fortjente ej att
vara, i likhet med de skotska
spelmännen eller Pifers, såsom de benämdes, i denna befattning ordentligen
anstäld och på allmän bekostnad aflönad för att mimiskt och
musikaliskt föredraga gamla nationalballader; visserligen ej detta, men i
stället lade han på sin omgifning en frivillig skatt, och det ansågs
för en pligt på samma gång som en fägnad, att slunga åt honom
ett litet mynt, det han visste att med mycken färdighet uppfånga i
munnen. Han uppförde i korthet sagdt, ett slags skådespel,
beräknade för de lägsta tycken och odlingsgrader; han var (så föreställa
vi oss), ehuru i en ytterst klumpig och förvriden form, en art af
dessa trasiga improvisatorer, hvilka i Söderns landskap underhålla
mängden: en upptågsmakare, med ett öfvermätt af italienarens
oblyg-het, men utan en skymt af dennes konstsinnc och lätta naivitet.
Emellertid skall Filikromens framställning haft någonting ganska eget
och sällsamt, någonting öfverraskande genom den kolossala sjelf-

Fig. 51. Filikromen.
Efter ett kort af Hillmark.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free