- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
159

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRA T1SXÖJEN

>59

Bredvid en Leopold, en Rosenblad eller Poppius stod ett
barnhusbarn (fig. 68) som förestälde det blinda ödet hvilket utdelade
lyckans håfvor. Lottutdragningen verkstäldes nämligen icke af
direktionen eller tjenstemännen, utan af en för verket fullkomligt
främmande person i de oskyldiga barnaären, en gosse från
frimurarbarn-huset, som högtiden till ära var klädd i sin paraduniform och
utstyrd med hvita handskar samt med förbundna ögon.

Vinster och »nieter» kommo om hvarandra, men de förra
utgjorde blott en ringa del af samtliga numrorna. De hylsor, till
utseendet liknande gamla nålhus, i hvilka de utdragna numrorna lågo,
slungades tomma ut bland folkmassan som under hurrarop och skrän
slogs om dem. Den som var nog lycklig att eröfra en sådan hylsa
fick en liten vedergällning, om han till lotteriet åter
öfverlem-nade henne.

Skådespelet i sin helhet skildras i följande, år 1823 tryckt
rimsnideri:

Men hvarfrån kommer väl det gälla sorl jag hör,
som disharmoniskt sträft igenom rymden bryter;
som med trumpeters skräll så o vand t sammanflyter,
och i min tankfullhet mig stör?

Om jag ej, denna stund, befann mig midt på dagen,
så skulle jag till slut med lätthet bli bedragen
att enkelt tro, att denna ton
är posten som far bort och brandvagten som ropar;

Men som min forskande person
i intet fall är nöjd med en supposition,
så skyndar jag mig upp mot Slottet ifrån bron;
tills invid Storkyrkan jag trängs af stora hopar
af folk, som redan hastat hit,
att se på dragningen af Nummer-Lotteri’t;
en stiftelse som har den prisvärda tendencen,

(fast tadlam skriker jemt på dess förderflighet)
att vänja Stockholms Allmänhet
att uti elakt spel. behålla contennncen.

Bakom ett skrank, Gud vet af hvad architcctur,
står Verkets Dircction, som fogeln i sin bur,
och liksom Lotteri’t på säker fot sig stöder.

Der ser jag lyckans hjul som mängdens pengar öder,
fast det är sällsynt nog ätt få en skärf derur.

Allt tilreds uppenbart. De skrifna nummerlappar
uppvisas, vecklas in, i hjulet läggas ner;

på det att syndaren som tappar,
må Öfvcrtyga sig, att det methodiskt sker.

Med hvita handskar på och duk på ögat bunden,
står bamhusgossen der, och väntar på den stunden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free