Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trängsel samt upprätthållit ordningen, när det gäller att i massa
skrida fram till något mål, har man i främsta rummet Karl Johans
likvisning och dernäst Aftonbladet att tacka.
Redan vid Karl Johans begrafning, den 26 April 1844, visade
folket mycket större benägenhet att sjelft upprätthålla ordningen.
Der queue kunde bildas, gjorde man det frivilligt, och för öfrigt stod
man i ordentliga led och såg den högtidliga processionen skrida
förbi, allt från det kompani af Svea gardet som öppnade tåget och
allt till de sista af de 64 olika afdelningarna som till samman
utgjorde den kungliga begrafningsvandringen. Då hade man ännu
kadetter i gemensam uniform, barnhusbarn i uniform och
stånddrabanter att se på. Barnhusgossarne gingo med sina »informatorer»,
såsom det hette, i tredje ledet (fig.
69) och sjöngo: »O Jesu, när jag
hädan skall». Stånddrabanterne,
hvilka togos bland invaliderne på
Ulriksdal, marscherade med stolta
steg och med sin korporal i
spetsen såsom i gamla tider vid de
kungliga begrafningarna (fig. 70).
Bruket för öfrigt att »gå och
se lik» höll länge i sig i
Stockholm. Ju »schangtilare» lik det
var, d. v. s. ju högre den aflidna
hade stått på samliällstrappan eller
ju mer de efterlefvande anhöriga
hade kostat på svepning och
likrummets utstyrsel, dess större var
naturligtvis antalet af skådelystna,
dess mer uttryckte dessa sin
förtjusning öfver skådespelet och sin glädje öfver att icke hafva
försummat det. Men äfven ganska anspråkslösa lik föraktades icke.
Ofta var de senares förevisning mer poetisk kan man säga. De rika
och förnäma kropparne lågo ofta i praktfull svepning, i siden och
äkta spetsar, i en dyrbar ekkista på silfverfötter och med
silfver-beslag fram och bak, i ett likrum klädd med fint svart kläde, kanske
till och med öfversålladt af silfvertårar, med tjocka vaxljus som
strålade från dyrbara armstakar och storartade kandelabrar bland
sorge-stolta cypresser och en myckenhet blommor. Det var något som
måste göra mäktigt intryck.
Men folket gick kanske lika gerna till ett lik som stod i ett
lusthus i en af malmarnes trädgårdar och som icke hade det finare
Fig. 69. Barnhusgossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
