- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
164

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dock icke gcrna någon af de klasserna vid sitt eget eller sina
anhörigas bröllop undandraga sig den gamla seden.

Det var ej heller alldeles omöjligt att finna »bättre herrar» bland
den skara som trängdes i dörrarna vid brudvisningar, och det var
ofta just från dem som den värsta kritiken öfver skådespelet utgick.
Under det kanske flertalet af gamla qvinnor och unga tjenstflickor
i hopen uttryckte sin beundran öfver brudens skönhet och präktiga
utstyrsel och ansågo sig ganska lyckliga öfver att hafva fatt se
härligheten, och det utan ringaste afgift, ej ens så mycket som en
tolf-skilling banko, hvilket var priset på en plats på femte radens sida
på kungliga operan, hördes från de »bättre herrarne» det ena
spe-ordet efter det andra, sårande anmärkningar och stundom ganska
plumpa yttranden. Och den manliga ungdomen instämde och lade
till, vare sig att den ungdomen kom från skolsalen eller från gatan,
från verkstaden eller rännstenen.

Kritiken gälde ej blott bruden, utan äfven de lysande
marskal-karne och de bakom dem sig flockande tärnorna. Det var i gamla
Stockholm icke alltid så angenämt att uppträda som bröllopsmarskalk
och under förevisningen tjenstgöra som hedersvakt. Mången af dem
var nog också frestad att, då speorden voro för närgångna, slunga
armstaken, som han höll, midt in bland åskådarne. Det kan väl hända,
att sådant äfven någon gång inträffade, och då kunde man vara viss
på att polisen måste uppträda med kraft för att stilla oväsendet.
Polis fans i allmänhet vid brudvisningar, åtminstone vid de större
bröllopen och i synnerhet vid dem som firades på något värdshus, t.
ex., för att icke gå längre än omkring 40 år till baka, på Franska
värdshuset, på Hotel Ture, äfven kallad Norra Slagtarhuskällaren på
Blasieholmen, eller hos mamsell Björklund i Lilla Sällskapets
lägenhet i Petersenska huset vid Munkbron.

Var någon nog djerf att söka undandraga sig det gamla
brukets eller oskickets fordringar, hände det ofta, att ej säga vanligtvis,
att en folkhop samlade sig utanför bröllopshuset och under högljudda
skrän pockade på rättigheten att fa se bruden. Efterkoms ej denna
pockande uppfodran, var man ej säker för att icke fönsterna
inslo-ges i bröllopsvåningen, kanske i hela huset, och oväsendet kunde
stundom urarta till riktigt upplopp som måste med våld stillas.

Men der man icke sökte komma ifrån det gratisnöje som
folket ansåg sig hafva rätt att fordra, der kunde det stundom jjå
ganska fredligt till, och detta var kanske oftare händelsen vid småfolkets
bröllop än vid de högre klassernas, dem ungdomen frän gatan helst
utsåg till föremål för ett mer eller mindre groft skämt, utan att der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free