Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fateburen, hagen benämd, der de i stora gropar livar på annan blifva
kastade, och kalk emellan hvart lik strödd. De som hafva kistor
blifva fuller med kistorne nedlagde, men alla locken aftagne,
sönder-slagne och uppbrände och kalk strödd i kistorna hos liken . . . Den
4:de Processen är nästan lik den förra, allenast att här intet gär så
ansenligt och präktikt till, förty här är allenast en häst spänd för
en långkärra, och kistan drar inte mera i sender än 3 lik, dock tar
åkaren med denna kärran sin respekt något bättre i akt än med den
stora, i det denne intet gär utan sätter sig gränsle öfver kistan med
en tobakspipa i munnen, och stundom klockan i den ena och piskan
i den andra handen, och dä kutskar han med liken till deras
lägerstad. Den $:te sista och ynkeligaste Processen, den vi ock intet mer
än en gång sett. Den sal. afsomnade var stoppad i en säck, som
intet räckte honom längre än till halsen, der säcken var
tillbun-den, så att hufvudet allenast syntes ute, den tvenne käringar lagt
öfver en stång och så bar den sal. dödes andelösa lekamen till sitt
hvilorum».
Sinnesstämningen i hufvudstaden under dessa svåra tider var en
blandning af extas, panik och yra. Menniskor mötte döden under
lofsånger och utbrott af religiös hänförelse, andra hängåfvo sig åt
dryckenskap och vildt lefverne. »Och, huru sorgligt är det dock att
förnimma», säger Svedberg, »det månget veridsens barn intet kunnat
späkt blifvit af dessa tiders svåra plågor, utan jemväl bredvid döden
hållit stora Collationer, dansat och syndigt plägat sig. Här är ett
sådant fylleri, enkannerligen om Herrans Sabbatsdagar föröfvad, som
någon tid i bästa frids- och vällustdagar pläga öfvas. En fransyska,
en du-syster, en a la mode grangerningsdocka, som du efter
aftonsången snackar med, hon förmår med ett ord mer än Mosen och alla
Profeterna . . . Hvad äro de svarta fula lappar dem Evas döttrar
flicka i ansigtet, hvad den vederstyggliga huf. udbonaden, den der
Fontangier kalla, annat än mästra Gud . . .»
Paniken grep omsider hofvet och regeringen. De kungliga reste
till Sala; rådet stannade i Arboga, och kollegierna nedsatte sig i
Westerås.
Under hela pest-tiden hade en tryckande dimma hvilat öfver den
härjade staden. »I September blef en sådan stark töcken och
förgiftad dimba öfver hela staden. Det var helt stilla lugnt: ingen
droppa regn kom under hela hösten. Natten emellan den 24 och
25 December var litet fruset pä gatorna, och kl. 11 på dagen
försvann alldeles den förskräckliga dimban; himmelen blef alldeles klar
och solsken». Härjaren lemnade gamla Stockholm sedan han be-
röfvat 20,000 menniskor lifvet.
* »
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
